Daimstrut – en ståtlig klassiker

Är det bara jag som aldrig lär mig ifall det heter Dajm eller Daim? Rent logiskt borde det ju vara Dajm, för det är ju så man säger, men varje gång blir jag lika förbryllad när jag faktiskt läser på förpackningen. Daim. Och Daimstrut heter inte ens Daimstrut på pappret – bara Daim. Anywho, vilken fenomenal klassiker det här är! Så ren i sina smaker, så innerligt befriad från tjafs, från gimmicks, från tidens tärande tand. För det är något med Daim som gör att den alltid håller. Och just den här varma eftermiddagen blir jag så intensivt lycklig över att Daimstruten inte sätter sig på några höga hästar. Vaniljglassen är så oerhört gräddig, och tar så väl hand om de sporadiska daimbitarna som döljer sig i dess inre. Visst ser struten ut som en rejäl gladiatorklubba på bilderna, men den håller sig precis på rätt sida om mastigheten. Däremot är den svår att inmundiga kladdlöst.
Glassmannens betyg: 4/5
Allmänhetens betyg: [ratings]

2 svar på ”Daimstrut – en ståtlig klassiker”

  1. Tidigare stavades det ”dajm” men sedan kom någon civilekonom på att ”daim” är mer internationellt och funkar bättre – så bytte man.

  2. Hej!

    Vi har just en diskussion ang. om det är korrekt att säga, ett dajm eller om man ska säga en dajm…
    Man kan ju säga ett stycke dajm.

    /Cecilia

Kommentarer är stängda.