En ny lakritsglass är alltid välkommen till världen, och en lakritsstrut är både nytt och kaxigt får man väl säga. Problemet med Pepe är dock att lakritsen inte är av den salta, utan av den söta sorten. Därmed blir också den här struten ganska mastig samtidigt som den inte lämnar efter sig något särskilt bestående intryck. Pepe är inte äcklig på något sätt, men mättnaden är det. Dess existensberättigande kan och bör ifrågasättas.
Glassmannens betyg: 2/5
Allmänhetens betyg:

(8 votes, average: 3.25 out of 5)

 Loading …

Jag måste direkt erkänna att jag inte är någon strutmänniska. Om det finns andra alternativ brukar jag välja dessa – jag tror att det beror på att jag ser glass som någonting svalkande och friskt, och att behöva avsluta sin session med att knapra på ett kex i tio minuter gör en ju bara törstig. Men visst, det finns naturligtvis många lyckade strutar där ute. Cornetto Strawberry är dessvärre inte en av dem. Det börjar bra – toppen med vågig vaniljglass och glänsande jordgubbsklickar är vacker, och somrigare än så här blir det inte. Därför är det så oerhört synd att senare upptäcka att man gömt stora äckliga sjok av typ ihopgeggad jordgubbsmarmelad i hela struten. Alldeles för sött, och ger hela upplevelsen en bismak av artificiellt överdoserad jordgubbssmak.
Glassmannens betyg: 2/5
Allmänhetens betyg:

(16 votes, average: 4.13 out of 5)

 Loading …

Diplom-Is ”märkesglassar” får i regel ganska lite uppmärksamhet, men det är absolut värt att ta risken någon gång ibland. Geisha är en len och fin mjölkchoklad i vanliga fall, och det fungerar förvånansvärt bra i översättningen till glasstrut i behändig storlek. Chokladglass med chokladtopping och chokladstav inuti kan lätt bli jobbigt, men chokladglassen i Geisha är så pass vältajmad och mjuk i sin smak att gommen snarare längtar efter mer choklad. Och plötsligt är den där – en ren Geishabit stor som en parianöt mitt i glassen. Tyvärr ligger den ganska löst och tar sig tämligen helskinnad in i munnen – vilket leder till ett litet avbrott i glassätandet – men det är absolut ett trevligt och välkommet inslag i en i övrigt klart godkänd glass.
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg:

(13 votes, average: 3.62 out of 5)

 Loading …

Det är ingen machoglass, det ska sägas. Men kanske Sitting Bull kan tillskansa sig något slags kultstatus som indiepopglass, eller är det för öppet mål? Enligt Diplom-Is har glassen funnits i Sverige i olika varianter sedan 50-talet. Hur som helst, här har vi att göra med en jordgubbsglass, och den här lilla rackaren är dessutom doppad i karamellströssel, precis sånt som så ofta pryder mjukglassar runtom i landet så här års. Sitting Bull blir därför en pinnglass med förnimmelse av mjukglass, och smaken i övrigt är mild och snäll, men kanske aningen mjäkig. Dess existensberättigande går nog mest ut på att det är en bra barnglass.
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg:

(19 votes, average: 3.53 out of 5)

 Loading …

Jag har nog egentligen aldrig riktigt förstått mig på Nogger, men dess kultstatus och strävsamma popularitet gör att jag äter kanske en om året. Av respekt liksom. Och det är ju givetvis i nougatstången glassens karaktär sitter, dess USP (Unique Selling Point på business-språk), dess själ. Höljet är ju trots allt relativt vardagligt – ”vanlig” vaniljglass doppad i ”vanlig” choklad. Men på vår soliga Söderpromenad uppträder Nogger ändå lite märkligt – ytan smälter fort, medan kärnan är lite för seg. Kontrasten gör hela upplevelsen lite haltande, trots att nougat givetvis är väldigt gott.
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg:

(12 votes, average: 3.67 out of 5)

 Loading …

Magnum har kommit ut i så många olika varianter att man nästan blir trött, och ibland ser man inte skogen för alla träd, om man säger. Men då måste vi lära oss att ta tjuren vid hornen, fiska upp läsglasögonen och testa ännu en mastig Magnumskapelse. För Colombia är ganska sagolik. Chokladöverdraget är sig likt från originalglassen, men det är kryddat med mängder av små, små bruna sockerkristaller, vilket ger en härligt krispig känsla, samtidigt som karamellsmaken rimmar väl i kombination med vaniljglassens frekventa inslag av mustig kaffekräm. En riktig hit!
Glassmannens betyg: 4/5
Allmänhetens betyg:

(14 votes, average: 3.57 out of 5)

 Loading …

Ben & Jerry’s har blivit något av glassvärldens Roll’s Royce, och prislappen talar sitt tydliga språk. Men vissa saker i livet är värda de där extra tiokronorna, eftersom kvalitetsnivån är så mycket högre än de andra tafatta vaniljklunsarna i frysdisken. Ben & Jerry’s Peace of Cake är en glass med smak av strawberry cheese cake, kryddad med jordgubbsbitar och kaksmulor. Men glassen blir aldrig ”chunky”, på gott och ont, utan den är len och fin, och leder smekande in de olika smakerna i oss på ett högst subtilt men också ärligt sätt. Ingenting tar över och blir för mycket, utan man äter helt enkelt tills burken tar slut – något annat alternativ bjuds inte. Speciellt eftersom det är helt omöjligt att få ut någonting från burken när man tagit fram den ur frysen. Det enda som funkar är att spola förpackningen under varmt vatten, för att sedan klufsa ut hela den konformade klumpen på en tallrik. Ge dig själv och din nästa varsin gaffel och ge er hän.
Glassmannens betyg: 4/5
Allmänhetens betyg:

(15 votes, average: 4.2 out of 5)

 Loading …

Lakritsuppstickaren Super Flyers från Nestlé/Diplom-Is är bär ett märkligt namn, men det kompenseras av den lekfulla och fartfyllda etiketten i härlig pop art. Lakritsglass är ingen lätt uppgift att ge sig på, men Super Flyers bjuder på en perfekt blandning av sälta och sötma, och det tunna lakritshöljet innehåller till och med små bitar av krokant eller vad man nu har i tunna lakritshöljen för att bidra med ett härligt krisp. Men vad händer där inne, undrar ni? Jo, där befinner sig en mjuk och fin lakritsstång i Nogger-anda. Leta efter den nästa gång och du kommer glömma att 88:an Black eller Nogger Black någonsin funnits. Det här är nämligen en perfekt blandning av de båda.
Glassmannens betyg: 5/5
Allmänhetens betyg:

(23 votes, average: 4.83 out of 5)

 Loading …