Arkiv för January, 2010
Ploppglassen - kräm till folket!
Etiketter: Cloetta, kola, Plopp, Ploppglassen, SIA, SIA Glass, strut
Så är den här till slut, den efterlängtade Plopp-glassen. Efter ett strategiskt samarbete mellan Cloetta och SIA har alltså tre kombonyheter skapats, varav Plopp förstås är den på pappret starkast lysande stjärnan. Och efter två strutar är jag tämligen benägen att buga mig för denna välkomna nygamling. Den initiala kolaklicken på toppen lyser med självförtroende, men samtidigt ger dig mig ångest: tänk om det är allt? Tänk om resten bara är nougatfärgad chokladglass i en strut?
Som tur är har glasstillverkaren inte sovit på lektionerna, för den karaktäristiska och oefterhärmliga lilla Plopp-krämen återkommer på besök både en och två gånger under resans gång, vilket förstås bidrar till lustfylld njutning och tveklös igenkänningsfaktor.
Ploppglassen är inte störst, bäst eller ens vackrast. Men det är en dubbel retrotripp som uppfyller våra högt ställda krav. Och det räcker ganska långt i vår.
Glassmannens betyg: 4/5
Allmänhetens betyg:
(5 votes, average: 4.2 out of 5)
Loading …
Nyheter från SIA: Bubbelgum, Hallon Lakrits och Marängswiss
Etiketter: bubbelgum, Glass, hallon lakrits, marängswiss, SIA SIA glass
Ja mina barn, så här glamoröst är det alltså att vara en högt aktad glasskritiker i dagens Sverige - en vardag fylld av påringningar från främlingar som bär bud med vita, anonyma plastbehållare. När SIA lanserar sina vårnyheter dimper det således i vanlig ordning ner orimligt många sådana här små pissprovsburkar, och jag och Glasskvinnan får till slut äta oss in i frysen för att få tag på söndagssteken.
Men någonting har hänt i år. Det är som att SIA lyssnat på Glassmannen, för plötsligt dyker det upp barnsliga skopglassmaker som Bubbelgum, Brownie, Marängswiss och Hallon lakrits i sortimentet. För att inte tala om Plopp-glassen (som vi ska återkomma till). Det är ett löfte om en bättre värld för våra barn och barnbarn och deras barn och barnbarn och deras barnbarns barnbarnsbarn.
Okej, vi kör igång med vetenskapen. Jag och Glasskvinnan satte oss tillrätta i soffan tillsammans med våra oklanderliga smaklökar, tog på oss varsin tummad monokel och, så att säga, "got down to business".
Bubbelgum
Glassmannen: Det här har jag sett fram emot länge. Samtidigt är det ett ambitiöst projekt. Hur smakar bubbelgum? Vill man ha bubbelgumsmak när man inte tuggar bubbelgum? Svaret på den första frågan är: det smakar exakt som bubbelgum! Och nu pratar vi inte om friska, slitstarka Hubba Bubba-bubblor. Nej, utan SIA har funnit sin inspiration i de där coola små rosa tuberna med fluffig artificiell kåda som vi sporadiskt tryckte i oss som barn. Glassen är också fluffigt gräddig, med en vacker gammelrosa färgton. Ibland dyker små tuggbara bitar upp i det rosa molnet. Vad består dessa av? Gammalt tuggummi? Gott men lite obehagligt är det.
Betyg: 3/5
Glasskvinnan: Jag är kluven. Det smakar så imponerande bubbelgummigt, men en trist bieffekt av detta blir tyvärr en extrem förvirring över att det är glass och inte just tuggummi. Smaklökarna liksom nickar igenkännande och suckar nostalgiskt, för att i nästa sekund hoppa till och stirra förfärat på varandra. Det är roligt, det är det. Men lite för konstigt. Som baconglass ungefär.
Betyg: 2/5
Hallon Lakrits
Glassmannen: Jag blundar och tänker på de där små hallon/saltlakrits-pastillerna som man suger på till tv-kvällarnas meningslöshet tills gommen är som ett öppet sår. Och jag tycker faktiskt nästan att det funkar. Det är gräddig hallonglass med en mustig saltlakritskräm i en vacker spirallik omfamning. Hade någon bett mig definiera äkta hallon och äkta lakrits hade SIA förstås famlat i blindo, men har man alltså godiset i åtanke är det här en smak som absolut kan få krypa ner i struten tillsammans med sina kulkompisar.
Betyg: 3/5
Glasskvinnan: Well. Den här glassen får tyvärr inte krypa ner någonstans i närheten av mig. Trots att jag är tillräckligt av en lakritsfantast för att förlåta det mesta är den salta krämen inte tillräckligt god för att kompensera hallonglassen som - och inte på ett bra sätt - påminner om mormors parfym. Vad som borde ha blivit ett kärleksfullt möte mellan två smakälsklingar blir istället en kraschlandning som får min förväntansfulla tunga att krulla sig, krympa ihop, slokna och gå därifrån.
Betyg: 1/5
Marängswiss
Glassmannen: En barndomsdröm som gÃ¥r i uppfyllelse - marängswissens hela komplexitet fÃ¥ngad i en och samma glasskula. Det frasar härligt av bÃ¥de chokladkulor och marängbitar; det vispar runt av grädde och gräddglass, och det… geggar till det med nÃ¥gon slags banan… fudge? Det är det enda märkliga inslaget, men det är ganska märkligt. I övrigt en hit!
Betyg: 4/5
Glasskvinnan: Jag är uppenbarligen mer svÃ¥rflirtad än den allsmäktige Glassmannen men den här konstellationen fÃ¥r i alla fall högst betyg av de tre smakerna. Som ett fan av marängswiss önskar jag bara att det fanns lite mer av det goda - mer choklad, mer maräng, mer fras, mer kräm… Bananen finns det dock mer än tillräckligt av, om än i en udda form. Bortsett frÃ¥n att man kunnat ta ut svängarna lite mer i en sÃ¥ klassisk smakhit kan jag absolut tänka mig en skedfull till eller tvÃ¥. Kanske till en maräng. Med lite banan. Och lite chokladsÃ¥s över.
Betyg: 3/5
Senaste kommentarerna