I gymnasiet vill jag minnas att vi tittade ganska flitigt på en film som hette Half Baked, med bland andra Dave Chappelle i en av huvudrollerna. Denna skruvade, drogromantiserande bromancefilm var omåttligt underhållande, trots min icke-existerande erfarenhet av gräsrökande. Ben & Jerry’s mäktiga mastodont med samma namn har kanske ingen direkt koppling till nämnda film. Eller så har den det i allra högsta grad - för OM man idag skulle hänfalla åt denna illegala och skadliga synd, skulle man förmodligen inte tack nej till en skopa HB eller två. 

Fortsätt läsa ‘Ben & Jerry’s - Half Baked’

Till Götgatan i Stockholm, bland hipsterhjon, Gudrun Sjödén-tanter och cykelbud, har StikkiNikki flyttat sin glassmaskin. Om namnet låter bekant så är det för att du har sett hennes kiosk nere på kajen vid Tegelbacken i Stockholm city. Nu renoveras kajen och StikkiNikki får tillverka och sälja sin gelato på Söder istället. Det hindrar inte finansfolket i city från att ta tunnelbanan till Slussen på luncherna för att sleva i sig glass med smak av dulce de leche, salt karamell, cassata, mango, äpple och kanel, lemongrass eller jordnötssmör.

Fortsätt läsa ‘StikkiNikki - gelato på Götgatan’

Under många år fick jag för mig att jag inte gillade glass. Så här i efterhand förstår jag att det till stor del hade att göra med att jag, likt många andra växte upp med ett visst företags Big Pack-paket och de andra så kallade industriglassarna.

Jag lärde mig aldrig att uppskatta att det liksom skummade sig i munnen för varje sked med glass jag stoppade i munnen. Tyckte ungefär att det smakade som att tugga på sötsliskig luft. Personer i min omgivning förstod inte vad jag menade med detta och utbrast nästan alltid; ”men den är ju jättegräddig, god och BILLIG!”.

Ja, tacka tusan för att de var billiga. Jag förstod knappt hälften av innehållsförteckningen. Som jag vill minnas kräver hemgjord glass inte många fler ingredienser än; grädde eller mjölk, socker, ägg och kanske lite bär.

Fortsätt läsa ‘Mitt liv med och utan glass’