Glasskoll.se

Djurgårds Glace - Mocca-Cognac

Glassmannen — Fri, 30 Sep 2011 13:23:50 +0000

Okej, true story: för några veckor sedan fick jag en djävulsk virusinfektion som satte sig i halsen. Dagarna gick och jag blev sämre och sämre - till slut kunde jag varken äta eller prata för att det gjorde så förbenat ont. Så en natt, när jag i min miserabla ensamhet googlade "halsböld" (tro mig, gör inte det) och kände att jag gärna ville avlida, lunkade jag förbi frysen för att släcka i köket när en bekant förnimmelse for genom kroppen.

Jag visste att det fanns glass där inne. Och kanske skulle en liten liten gaffel av Djurgåds Glace Mocca-Cognac kunna svalka mitt svullna svalg för åtminstone några sekunder? Dessutom var jag ju sjukt hungrig efter all matvägran.

Glassen visar sig vara mjäll och ätbar direkt från frysen. Det är en fluffig chokladglass med mjuk kaffesmak som är extremt beroendeframkallande, och den lilla skvätten Cognac bjuder på ett sting som knappt märks. Ändå finns det där. Trots att varje tugga följs av en blixtrande smärta som pulserar genom hela kroppen, inser jag efter en stund att jag i kökets dunkla mörker snart lyckats sätta i mig hela byttan på 500 gram. Just där, just då, kan jag inte tänka mig något finare betyg i hela världen. Tack.

Glassmannens betyg: 5/5
Allmänhetens betyg:

(2 votes, average: 4.5 out of 5)

Loading …

(Du ser ju, jag hann inte ens ta en bild på eländet!)

Det här är ett rån!

Glassmannen — Tue, 27 Sep 2011 07:29:44 +0000

Hallå där Anders Carlson, som driver Löddestruten i Maglehem på Österlen, "ett stenkast söder om Åhus".

Hur bakar man egentligen det perfekta glassrånet?

- Det glädjer mig att även en insatt man som du missat denna frasiga del av en glasservering, varpå jag kanske kan sprida lite ljus över detta mysterium. Det perfekta rånet är helt enkelt en kombination av bra råvaror, korrekt blandning av smeten och rätt temperatur i maskineriet under rätt tid. Målet är att balansera frasighet med rent fysisk hållfasthet.

Har rånets status förändrats tycker du?

- Rånets status har varit oerhört låg, absoluta lågmärket införde Macdonalds när de började med sina femkronorsglassar, någon typ av vanillindoftande mjukglass serverat i en oblatpokal som fastnar i gommen. Helt förkastligt! Det klassiskt bakade rullade rånet fick sig en törn av detta men i takt med att gemeneman söker sig till kvalitativa matvaror har man även insett att det finns ordentliga små glassfabriker som tillverkar premiumglass. Dessa i sin tur vägrar servera sin hemmagjorda glass i nåt annat än goda, frasiga äkta strutar. En viss statushöjning, har således påbörjats. Dock brottas vi fortfarande med att man bara ser rånet som en serveringsform.

Hur kommer det sig att du slog dig in just på glassrån?

- Faktumet att jag slog till på Löddestruten var helt enkelt en slump, jag såg en annons, ringde och åkte dit. Jag blev oerhört imponerad av hantverket bakom ett rån och insåg att utvecklingspotentialen var mycket stor. En strut är en strut kan man tycka men när jag smaksatte dem med ingefära och lät servera äkta ekologisk vaniljmjukglass i dem insåg man att jag var nåt på spåren … Färgade strutar, smaksatta strutar och framförallt våra dessertskålar är det som särskiljer sig från mängden.

Har ni olika favoritrån till olika glassar?

- Det finns mer eller mindre vedertagna regler för vilka strutar som ska användas till vad, vilket vi försöker rucka på. Exempelvis kan många anse att en Italiensk Chokladkula med chokladbitar i kan vara i mastigaste laget. Den serverar man lämpligen i en stor mjukglasstrut då man då får mycket rån till glassen, dessutom kan man avnjuta glassen i sakta mak och låta kulan smälta ner i struten. Då kommer den absolut bäst till sin rätt. En klassisk servering som banana split kan med fördel läggas upp i en dessertskål och den käre kunden blir inte helt stångmätt utan njuter till sista sleven.

Vilka smaker passar bäst till Löddestruten tycker du?

- Löddestruten Orginal är bakade efter ett recept från 1949, det är såpass neutralt att det passar de flesta smaker, man brukar tillsätta vanilj i smeten för att ge struten karaktär men det är helt onödigt eftersom sockermängden är så väl balanserad i förhållande till resten av ingredienserna.

Järnaglass - Choklad

Glassmästarinnan — Mon, 19 Sep 2011 16:58:18 +0000

Jag har tidigare lovat er att jag ska ge mig ut på jakt efter de småskaliga glassfabrikerna i vårt land. De som satsar på att tillverka glass med få och äkta ingredienser. Och som inte sprutar in upp till 100% luft i glassen. Först ut i raden är Järnaglass och deras chokladsmak.

Inledningsvis vill jag gärna nämna att jag är väl medveten om att jag är glad i maten och njuter mer av syndigt goda smaker än vad som normalt anses vara hälsosamt. Men faktum är att hela världen liksom stannade upp, eller i alla fall började gå i slow motion när jag provsmakade denna chokladglass för första gången. Jag minns att jag blundade för att inte bli distraherad av något i rummet. Och sedan - jag nådde glasshimlen för en sekund. Där smakar allt intensivare, gräddigare och mer äkta. Helt enkelt fulländat.

Dagen efter gick jag till jobbet. Det var svårt att fokusera. Det enda jag kunde tänka på var det där glasspaketet som låg där hemma och väntade. Sista biten hem från bussen småsprang jag för att komma fram snabbare till frysen. Två minuter efter hemkomsten, med ytterjackan och skorna fortfarande på - jag nådde glasshimlen igen.

Fem stjärnor av fem möjliga går till den fulländande smaksensationen till chokladglass, som tog mig till ända till glasshimlen.

Glassmästarinnans betyg: 5/5
Allmänhetens betyg:

(2 votes, average: 5 out of 5)

Loading …

Ben & Jerry’s - Half Baked

Glassmannen — Tue, 30 Aug 2011 20:39:47 +0000

I gymnasiet vill jag minnas att vi tittade ganska flitigt på en film som hette Half Baked, med bland andra Dave Chappelle i en av huvudrollerna. Denna skruvade, drogromantiserande bromancefilm var omåttligt underhållande, trots min icke-existerande erfarenhet av gräsrökande. Ben & Jerry’s mäktiga mastodont med samma namn har kanske ingen direkt koppling till nämnda film. Eller så har den det i allra högsta grad - för OM man idag skulle hänfalla åt denna illegala och skadliga synd, skulle man förmodligen inte tack nej till en skopa HB eller två.

Och är det någonting Glassmannen gärna unnar sig när det vankas medioker romcom efter arbetsveckans (drogfria) bördor i gruvan, så är det Half Baked - faktiskt är det en riktig favorit bland Ben & Jerry’s sortiment.

Just när man befarar att choklad- och vaniljglassens till synes banala raksträcka ska tråka ut en hela vägen i mål, ja då dyker det upp små sandhögar och klumpar med halvbakad kaka - ja ni vet ungefär som sand eller pudersnö beter sig på en väg när det är kraftig blåst. Och då är Autobahn förlåten for all I care.

Om man ska knyta ihop den här säcken på något sätt kan man säga att drogreferenserna är tudelade: Half Baked är både gräs och munchies på en och samma gång. Det kan inte bli annat än högsta betyg.

Glassmannens betyg: 5/5

Allmänhetens betyg:

(5 votes, average: 4.2 out of 5)

Loading …

Kan du inte få nog av B&J? Läs tidigare inlägg!

StikkiNikki - gelato på Götgatan

Glasskonnässören — Tue, 23 Aug 2011 07:00:50 +0000

Till Götgatan i Stockholm, bland hipsterhjon, Gudrun Sjödén-tanter och cykelbud, har StikkiNikki flyttat sin glassmaskin. Om namnet låter bekant så är det för att du har sett hennes kiosk nere på kajen vid Tegelbacken i Stockholm city. Nu renoveras kajen och StikkiNikki får tillverka och sälja sin gelato på Söder istället. Det hindrar inte finansfolket i city från att ta tunnelbanan till Slussen på luncherna för att sleva i sig glass med smak av dulce de leche, salt karamell, cassata, mango, äpple och kanel, lemongrass eller jordnötssmör.

Nikki är trött. Åtta månader om året jobbar hon stenhårt med att tillverka gelato, glass och sorbet. Hennes senaste lediga dag minns hon knappt. Men hon har svårt att dölja entusiasmen och glädjen över att driva sin lilla business. Nicole Emson kommer ursprungligen från Texas, har en bakgrund som konditor och har jobbat med sötsaker runtom i världen under halva sitt liv. I Italien blev hon väldigt förtjust i gelato, den lite lättare mjölkbaserade varianten av glass. Efter att ha landat i Sverige och förgäves försökt skaffa sig ett konditorjobb på grund av bristande svenskkunskaper föll det sig så att Nikki köpte en liten kiosk på Blocket. In i den lilla kiosken tryckte hon en glassmaskin som hon beställt från Italien. Hårt arbete resulterade i succé.

Varje morgon producerar Nikki ny glass. Gelaton är alltså alltid dagsfärsk och hon strävar efter att i mesta möjliga mån använda sig av ekologiska produkter.
- Jag vill att man ska kunna förstå vad glassen innehåller. Antingen innehåller glassen vanilj eller så gör den det inte. ’Naturlig arom’ är inte naturlig.

Hon uppskattar feedback från kunderna, och tar gärna till sig nya idéer på smaker. Däremot kommer hon aldrig, trots ihärdiga påtryckningar, att puréa och sila bort de små frökärnorna från färsk frukt och bär.
- Det är ju färska nyplockade vinbär från en odlare här utanför stan, och jag vill att det ska kännas.

Glasskonnässören viftar entusiastiskt med tårna över att det finns folk i glassvängen som förstår sig på kvalitet. Människor som, precis som hon själv, aldrig skulle komma på tanken att köpa slät marmelad på klämflaska.

Succésmak? Håll utkik efter Nikkis chokladsorbet, ett påhitt som alltid säljer slut inom ett par timmar. En smak som till en början inte var lika lättsåld var peanutbutter/jelly. Första satsen räckte i tre dagar, vilket är oceaner av tid i jämförelse med storsäljaren cookies and cream. Nikki kan efter flera år i Sverige fortfarande inte förstå hur svenskarna kan vara så förtjusta i lakritsglass. Hon öser i Maldon havssalt tills smaken, för henne, blir alldeles vedervärdig.

Men Glasskonnässören då? Vad fastnar hon för? ”Vad gillar du?” frågar Nikki. ”Allt med nötter, men undviker gärna citrus”. Och så klart serverar Nikki en citronsorbet med kardemumma. Glasskonnässören petar en aning skeptiskt med skeden i glassen. Och kapitulerar. Den perfekt avvägda mängden nymortlad kardemumma ger bit och sting, och citrusen matchar vinbärsglassen med bravur. Men paradoxalt nog är det trash som verkligen får gourmettungan på fall. En makalös vaniljglass med choklad, karamell, corn flakes, jordnötter, och salta pinnar! Det finns något vackert i den motsägelsefulla kombinationen och det fantastiska hållbarhetstänket. Salt, sött, krispigt och knaprigt.

Har du inte vägarna förbi Stockholm i sommar, så kan du prova några av Nikkis egna recept som publicerades i DN för några veckor sen. Och bli i inte överraskad om du inom ett par år ser Nikkis recept i bokform!

Vill du veta vilka smaker som Nikki producerar just idag? Håll koll via Facebook.

Samtliga bilder: Martin Bohlin

Mitt liv med och utan glass

Glassmästarinnan — Sat, 20 Aug 2011 11:43:03 +0000

Under många år ﬁck jag för mig att jag inte gillade glass. Så här i efterhand förstår jag att det till stor del hade att göra med att jag, likt många andra växte upp med ett visst företags Big Pack-paket och de andra så kallade industriglassarna.

Jag lärde mig aldrig att uppskatta att det liksom skummade sig i munnen för varje sked med glass jag stoppade i munnen. Tyckte ungefär att det smakade som att tugga på sötsliskig luft. Personer i min omgivning förstod inte vad jag menade med detta och utbrast nästan alltid; ”men den är ju jättegräddig, god och BILLIG!”.

Ja, tacka tusan för att de var billiga. Jag förstod knappt hälften av innehållsförteckningen. Som jag vill minnas kräver hemgjord glass inte många ﬂer ingredienser än; grädde eller mjölk, socker, ägg och kanske lite bär.

Så gjorde de så kallade premiumglassarna intåg på den svenska marknaden. Plötsligt skummade det sig inte längre i min mun när det var dags för glasstund. Istället kunde jag njuta av upplevelsen. En förklaring till detta fann jag på Järnaglass hemsida:

”I Solberga by i utkanten av Järna ligger den lilla fabriken med sin italienska glassmaskin i centrum. I denna maskin tillverkas glass som inte pumpas med en massa luft som i industritillverkad glass (visste du att volymökningen av luft i sådan glass kan vara mer än 100%? Det vill säga, 500 ml glass kan väga så lite som 230 gram. Dyr luft…). Vikten på 500 ml Järnaglass är, som andra premiumglassar, ca 420 g.)”

Samtidigt vill jag passa på att påpeka att det ﬁnns en hel del produkter som positionerats som premiumglassar vilka egentligen inte hör hemma i det segmentet. De består många gånger av samma beståndsdelar och produceras på samma sätt som industriglassarna.

Så nu vill jag, sent omsider, ge svar på tal. Det är inte jättegräddigt och billigt med industriglass. Det är dyrt i relation till den mängd glass du egentligen får och det du upplever som gräddigt är ofta kemikalier. Kemikalier har många bra funktioner i olika sammanhang. Men i min efterrätt hör de inte hemma.

Jag vill därmed slå ett slag för de småskaliga glassfabrikerna i vårt land. De som satsar på att tillverka glass med få och äkta ingredienser. Och som inte sprutar in upp till 100% luft i glassen.

Som glassälskare ska jag helt enkelt ge mig ut på jakt efter glass med korta och lättförståeliga innehållsförteckningar. Rapport om resultatet kommer att publiceras på
Glasskoll framöver. Håll utkik!

/ Glassmästarinnan.

Glassmästarinnan är Glasskolls senaste tillskott, och som du märker är hon insnöad på kvalitet. Hon sällar sig till stallet, som även består av Glassmannen och Glasskonnässören. Glasskvinnan figurerar också flitigt här på Glasskoll, men hon har aldrig vågat skriva något.

Ett öppet brev till 88:an

Glassmannen — Fri, 22 Jul 2011 13:32:09 +0000

Jag insåg, när jag som vanligt stod med bultande gamnacke över glassdisken och snäste åt utbudet på mitt lokala snabbköp, att jag aldrig någonsin publicerat en recension av 88:an. Men jag insåg också varför. Det är som att skriva hemliga små lappar med en väldigt stor penna.

För faktum är att den där gamla rackaren är en av mina absoluta favoritglassar, och jag äter åtminstone en eller två varje år. Varför är det då så svårt att formulera sig kring det man älskar? Ja, säg det. Hade 88:an varit en söt tjej hade jag förmodligen dragit henne i håret för att få uppmärksamhet och därefter ignorerat skiten ur henne.

Men vem vill vara sån egentligen? Att tiga om 88:an är som att leva ihop med personen man älskar, utan att kunna säga det till henne. Som att det liksom skulle vara underförstått - "vi bor ju ihop, herregud det är väl klart att jag … gör det som du just sa". Så bygger man inte tillit. Så bygger man inte varma, långlivade relationer. Så bygger man bara oro om otillräcklighet.

Därför satte jag mig och skrev det här lilla brevet:

"Kära 88:an,

Jag vill börja med att be om ursäkt. Jag har försummat dig, tagit dig för given. Betraktat dig som en stadig klippa på ett stormigt hav - någon att falla tillbaka på, att luta sig mot, gråta i knät hos. Samtidigt är jag fullt medveten om att du när som helst skulle kunna bli indragen och bortglömd för att aldrig mer återvända. Och min fega, illaluktande tystnad skulle vara en del av orsaken.

Din mjuka, nötbeklädda choklad-vaniljkropp är så full av liv, så händelserik och överraskande - man kan liksom aldrig fullt ut lära sig och tröttna på dina vindlande vägar. Din perfektionslösa, sandpapperssträva yta skapar en ny sorts perfektion.

Från och med nu lovar jag att proklamera din skönhet med dova brösttoner på gator och torg. Jag ska inleda en rikstäckande mopedturné i din ära. På varje torg i varje mellanstor svensk stad, vid varje generisk klädkedjas likgiltiga utlopp, ska jag upprätta bas. En sorts liten valstuga ska jag bygga, och jag ska dela ut pamfletter i din ära. Kanske det inte räcker. Kanske du ändå så småningom förgås av kapitalets förödande enkelspårighet.

Jag må ha kämpat förgäves. Men jag har åtminstone kämpat.

Din vän,

Glassmannen."

Glassmannens betyg: 5/5

Allmänhetens betyg:

(8 votes, average: 4.63 out of 5)

Loading …

Djurgårds Glace - Amerikansk pecankola

Glassmannen — Mon, 18 Jul 2011 22:09:51 +0000

Jag kan ibland tycka att Djurgårds Glace balanserar på en allt slakare lina. De tillhör ett premiumsegment, men de sällar sig varken till de hardcore-ekologiska, handplockade barrgolvstillverkarna ute i landet; men ej heller till den amerikanska "oj-jag-tappade-ett-mindre-konditori-ner-i-glassmeten"-falangen. Eller? Med Amerikansk pecankola känns det onekligen närmare till Ben & Jerry’s än till Österhagen, O.D.F.V.J.M.

Men ack så synd att det hela blir just så … lagom som jag försöker bygga upp till i min trevande inledning. APK kommer liksom aldrig igång, tar inte plats, fångar inte uppmärksamheten hos sina åskådare, sticker inte ut, örfilar inte upp någon. Det kunde varit mer av sälta, mer av sötma, mer av kolakräm och mindre av nötkross (det är mycket nötkross).

Hade det varit en annan smak hade man kunnat avfärda mitt resonemang med att jag inte är tillräckligt sofistikerad. Men med ett publikfrieri som det här måste man dra på med full patte för att det ska bli en återkommande affär. Det blir det tyvärr inte den här gången.

Glassmannens betyg: 2/5

Allmänhetens betyg:

(4 votes, average: 3.5 out of 5)

Loading …

Gilla Glassmannens fejs

christian — Sun, 17 Jul 2011 20:25:17 +0000

Nu har Glasskoll äntligen tagit det lilla steget in på Facebook. Gå gärna in och gilla sidan, så får du snabba och smarta uppdateringar lite då och då (och om du inte gör det kommer jag att åka runt till tveksamma nattklubbar varje kväll och tagga dig, capiche?).

Här händer det - klicka för att komma till Facebook!

Star Wars tar över lakritstronen

Glassmannen — Thu, 14 Jul 2011 08:15:59 +0000

Som ni vet vid det här laget är jag en riktig sucker för lakritsglass. Men det ska helst vara krispig, knaprig saltlakrits. Jag har tidigare framhållit Diplom-Is Super Flyers som min absoluta favoritlakritsglass, men Tyrkisk Peber kom ju också högt upp på tronen. Nu när Lakritspuck åter insomnat (av någon outgrundlig anledning), Tyrken bara finns på storpack i rullande butiker och Diplom-Is blivit Triumf Glass började blickarna så smått att flacka hos oss med svart tunga.

Så oerhört skönt då att världen i sista sekund begåvats med Star Wars - denna mörka, krispiga skönhet. Jag minns i ärlighetens namn knappt hur den smakade, för jag blundade och stönade under hela vårt möte. Det är i alla fall generöst med saltlakrits både utanpå och inuti (även om de där två stängerna på bilden kanske inte riktigt håller vad de lovar). Mina tankar går till 88:an Black, som jag tyvärr aldrig hann skriva några visdomsord om innan den rycktes bort från oss igen. Star Wars fyller dock tomrummet mer än väl. Tack Darth. Tack Darth.

Glassmannens betyg: 5/5

Allmänhetens betyg:

(8 votes, average: 3.88 out of 5)

Loading …