Om du räds After Eights starka mintsmak när du slänger en blick på den här glassen, kan du vara lugn. Den lilla Magnum-liknande skapelsen baseras på de klassiska mintchokladfyrkanterna, men bara löst. Fortsätt läsa ”After Eight-glassen – värdig men lite feg”
En ny lakritsglass är alltid välkommen till världen, och en lakritsstrut är både nytt och kaxigt får man väl säga. Problemet med Pepe är dock att lakritsen inte är av den salta, utan av den söta sorten. Fortsätt läsa ”Varför finns Pepe?”
Smygande dyker denna goding upp i landets glassdiskar. Men Cornetto Choco Disc är inget annat än en ren fröjd för alla sinnen. Hela ”disk”-konceptet kan diskuteras (no pun intended), men resultatet blir en snygg glass med ett snyggt omslag, och ett innehåll som aldrig lutar sig tillbaka och zappar på tv:n. Fortsätt läsa ”Cornetto Choco Disc förtjänar din uppmärksamhet”
Jag måste direkt erkänna att jag inte är någon strutmänniska. Om det finns andra alternativ brukar jag välja dessa – jag tror att det beror på att jag ser glass som någonting svalkande och friskt, och att behöva avsluta sin session med att knapra på ett kex i tio minuter gör en ju bara törstig. Fortsätt läsa ”Cornetto Strawberry levererar inte”
Diplom-Is ”märkesglassar” får i regel ganska lite uppmärksamhet, men det är absolut värt att ta risken någon gång ibland. Geisha är en len och fin mjölkchoklad i vanliga fall, och det fungerar förvånansvärt bra i översättningen till glasstrut i behändig storlek. Fortsätt läsa ”Geisha mer än bara godis”
Sandwichglassen var i sin originaltappning en stark och tongivande glass på sin tid. Och när jag säger sin tid menar jag förstås på 80-talet. Glassen finns ju fortfarande, men förmodligen mest för att GB ska slippa stöta sig med hardcore-fansen. Fortsätt läsa ”Låglaktos Sandwich Jordgubb – en glassparentes”
Det är ingen machoglass, det ska sägas. Men kanske Sitting Bull kan tillskansa sig något slags kultstatus som indiepopglass, eller är det för öppet mål? Enligt Diplom-Is har glassen funnits i Sverige i olika varianter sedan 50-talet. Fortsätt läsa ”Kan Sitting Bull bli sommarens indiepopglass?”
Jag har nog egentligen aldrig riktigt förstått mig på Nogger, men dess kultstatus och strävsamma popularitet gör att jag äter kanske en om året. Av respekt liksom. Fortsätt läsa ”Nogger – en kontrasternas glass”
Magnum har kommit ut i så många olika varianter att man nästan blir trött, och ibland ser man inte skogen för alla träd, om man säger. Men då måste vi lära oss att ta tjuren vid hornen, fiska upp läsglasögonen och testa ännu en mastig Magnumskapelse. Fortsätt läsa ”Magnum Colombia försvinner inte i mängden”
Ben & Jerry’s har blivit något av glassvärldens Roll’s Royce, och prislappen talar sitt tydliga språk. Men vissa saker i livet är värda de där extra tiokronorna, eftersom kvalitetsnivån är så mycket högre än de andra tafatta vaniljklunsarna i frysdisken. Fortsätt läsa ”Ben & Jerry’s Peace of Cake är glassens Roll’s Royce”
