Att Burger King gör en McFlurry är naturligtvis förståeligt. Förpackningen är både praktisk och lite tuff på ett småklumpigt sätt – den otympligt fyrkantiga skeden virvlar runt i glassen som en inoljad striptör kring sin tummade stång. Att därefter smaksätta sin snabbglass med jordgubbscheesecake låter som ett ambitiöst (läs riskabelt) projekt. En balansakt som BK emellertid ror hem med bravur.
”Idag bjuder vi på glassen” flinar mannen i Burger King-kassan med en blinkning och hämtar mitt purfärska exemplar, lyckligt ovetandes om att det är självaste Glassmannen han expedierar. Jag känner inte till bakgrunden till hans gränslösa samaritism, men det enda tänkbara motivet som jag kan uppbringa så här i efterhand är att mannen – mer eller mindre varsamt – ville älska med mig.
BKSC smälter fort – jag hinner knappt innanför dörren och fram till kameran innan innehållet ser misstänksamt simmigt ut. Men det är också den enda protokollplumpen jag kan krysta fram i den här historien. Ty den här glassen tål att njutas! Jordgubbsslamsorna smeker runt i vaniljglassen och smakar… jordgubb, samtidigt som cheesecakebitarna under hela inmundigandeseansen (nytt ord) är – håll i er – krispiga som fucking knäckebröd. Sensmoral 1: att göra glass på beställning är en rejäl värdehöjare, även om ingredienserna inte är äkta och färska (jag vet det, glasstalibaner). Sensmoral 2: även en multinationell bjässe som Burger King kan unna sig att bjucka på en glass en varm sommardag. Det kallar jag kundvård – oavsett bakomliggande motiv.
Glassmannens betyg: 4/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
mycket trevlig blogg. keep it up.