Jag hade ärligt talat missat de här smaksatta små iskulorna när de gästspelade i glassdisken i början på 2000-talet, men för vissa av er blir förmodligen Calippo Shots ett högst välkommet återseende. Det visar inte minst de 60 000 personer som tydligen röstat på den här märkliga uppfinningen på GB:s Facebooksida. Jag kan leda er genom konceptet lite snabbt: 1. Ta små ishagel av jordgubb och citron. 2. Lägg dem i en burk. Läs mer
På årets hittills varmaste dag befann sig Glasskonnässören i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm. Där knatade volontärer från Stockholms Stadsmission runt och delade ut ballonger och sålde glass. "Jag har tyvärr inga kontanter" bet inte på volontärerna eftersom det gick lika bra att att betala via sms.
Stockholms Stadsmission har i samarbete med Sia tagit fram en pinnglass som de hävdar är "Stockholms godaste glass". Den somriga kampanjen ska samla in pengar till förmån för barn och unga som har det tufft. Men smakar glassen lika gott som den gör gott? Tjaa, den utlovade friska mangosmaken lyste med sin frånvaro. Pinnglassens sorbetöverdrag bjöd istället på en doft av tropisk fruktsaft som påminde om blaskig JO nektar, och vars smak lika gärna skulle ha kunnat vara baserad på ananas som på mango. Vaniljglassen skapade däremot en fin kontrast till sorbeten vad gällde konsistensen. Den var vit och den var kall, rätt och slätt det som ett barn skulle kalla för glass, men äkta vanilj innehöll den då rakt inte.
Även om du kanske inte ska köpa glassen för dess fantastiska smakegenskapers skull så är kampanjen i sig en smart möjlighet att ge bort en glass samtidigt som du gör en liten eller stor insats för samhället, beroende på hur mycket du väljer att betala för glassen. Har du bara laktosintoleranta vänner kan du via Stadsmissionens hemsida skicka ett glassogram till en kändis; passa på att ge bort några glassar till Victoria Silvstedt,Marcus Schenkenberg, Peter Siepen eller någon annan som du tycker behöver lite mer underhudsfett.
Nej du drömmer inte – Glasskoll.se har fått tillökning! Glasskonnässören är en rättvis och nyfiken men likaledes benhård pedant vars kräsna smaklökar är tusen nakna cheruber. När glassen inte tillfredsställer hennes erfarna tunga gråter de floder av frätande barnablod, men när rätt glass hittar hem i den snåriga smaklöksrabatten spelar de små korpulenta barnen på stråkar och harpor så vackra att Gud är tvungen att stanna upp och pusta ut en liten stund.
Tanken är god: här har vi en enkel, fräsch isglass som innehåller mycket frukt och lite socker – och tydligen bara 60 kalorier. Som en sommarflirt med trotjänaren Piggelin. Problemet för Solero Pineapple ligger dock i konsistensen. Det är en fruktköttigt trådig sak som till slut gör att det känns precis som att tugga på en hel frusen ananas. Däremot är priset på 10 kronor mycket angenämt.
Glassmannens betyg: 3/5
Glasspanelens betyg: 1, 1, 2
Allmänhetens betyg:
(14 votes, average: 4.36 out of 5)
Loading …
Att glass är ett hett samtalsämne och en effektiv uppviglare känner vi alla till. Men att allmänheten faktiskt går till handgripliga protester trodde jag var desto ovanligare. Så här skriver Erik i ett mail:
“Jag vet att jag för länge sedan pratade med en anställd på GB om att det fanns någon form av klubb för bevarandet av Piggelinglassen. Så varje gång i historien när dom har hotat med att ta bort Piggelin så har de fått en massa protestbrev.
Vet ni vad denna förening eller nätverk heter/hette?”
Svaret är: nej, det vet vi inte. Men Gustav Svensson på Centrum för Näringslivshistoria kanske vet? Så här svarar han:
“Jag har faktiskt aldrig hört talas om klubben ifråga. Naturligtvis var jag tvungen att kolla med min egen glassguru Mats Wickman och det var tyvärr inget han heller visste något om. Bummer!
Rörande temat glass och folkrörelser känner jag dock till en liknande incident från 1982, the year of the Lakritspuck. Det var nämligen så att glassfabriken i Flen endast hade en maskin som klarade av Lakritspuckens runda form och i och med att den blev en sådan oväntad och dittills oöverträffad försäljningssuccé (26 miljoner sålda puckar under första året) kunde man inte på långa vägar möta konsumenternas efterfrågan under sommaren. Den tillfälliga lösningen blev då att ta de övriga glassmaskinerna i fabriken till hjälp för att tillverka en avlång Lakritspinne som substitut. Samma recept, annan form. Tydligen hade folket ute i stugorna redan hunnit fästa sig vid den runda formen så mycket att de började protestera mot ersättaren och det här ska tydligen ha skapat en del rubriker i dagspressen. Inte minst att döma av den något urskuldande tonen i den efterföljande reklamkampanjen… “
Nämnda reklamkampanj ser du här ovan: ett ovanligt personligt tilltal och ett kul grepp, även om de märkliga avstavningarna känns en smula ovidkommande.
Men nu uppmanar vi alltså alla som vet något om den mytomspunna Piggelinklubben att träda fram i rampljuset. Finns den? Har den funnits? Berätta!
Bilden kommer från Unilevers bildarkiv, Centrum för Näringslivshistoria.
Under en av mina mer generösa stunder i somras frågade jag damerna i sällskapet vad de ville ha från kiosken. “Piggelin och en Cola Light” svarade den mer dristige av dem. Utan vidare reflektion inhandlade jag varorna och framställde dem på bordet. Hon skalade således sakta av pappret från den klibbiga lilla päronstaven, öppnade burken med ett trivsamt “pysh”, doppade den första i den andra och började suga med van mun.
Storögt insåg vi andra att vi missat något potentiellt revolutionerande. Är “Piggelin-och-Cola” någon slags klassiker som vi helt enkelt sprungit förbi i livets otacksamma lopp? Vad tycker du? Har du hört talas om det? Eller har du någon egen glassvariant som du vill dela med dig av?
Det finns två saker (minst) som jag tycker är roligt med detta litauiskt inverterade stoppljus till isbjässe. Nummer ett: isglass är i min bok en företeelse främst påhejad av och uppfunnen för minderåriga medborgare, personer som kanske inte innehar de vuxnas förmåga att förutse, undvika och eventuellt åtgärda smält glass på kläderna, möblerna, bussarna – dessutom pumpat till bristningsgränsen med socker och färgämnen. Då är det extra märkligt när glassbolag väljer att tillverka så ofantligt stora isglassar att man måste vara minst sju svettiga svartarbetare för att gemensamt kunna slicka i sig av godsakerna. Man skulle kunna sätta upp glassen bredvid de där saltstockarna i skogen som rådjuren slickar på för att … ja, för att de finns där. Läs mer
GBs vårnyheter 2009 – del 3
Lemon Age är GBs gängliga glasskompis till den söta Ice Age-glassen (som kommer med införingshylsa och som förra året hette Simpsons). Lemon Age är förmodligen den konstigaste glassen bland årets nyheter. Det är först vid andra smakprovet som jag och Glasskvinnan börjar förstå Lemon Age – kanske för att vi delar på den, kanske för att vi verkligen vill svalka oss. Läs mer
Ännu en favorit från Prag: mystiska Maska dyker upp med förvånade/uppfordrande/nedlåtande/välj själv ögon och ger mig inget val. I knappt uthärdlig tjeckisk kyla ska jag dessutom smörja mitt krås med denna halvkilosbjässe till kompakt isglass. Head freeze är bara förnamnet. Efternamnet stavas mättnad, för om det är en barnglass vi så barbariskt dissikerar, är den måhända i största laget. Till en dagisgrupp kan den funka.
Jag gillar de olika lagernyanserna i Maska – det är hallonsorbet som skyddar någon sorts druvslush som skyddar… något annat väldigt kallt och syrligt. Utseendemässigt finns det enligt min mening få isglassar som roundkickar Maska i bakhuvudet, men den skulle som sagt tjäna på att deffas en smula.
Glassmannens betyg: 3,5/5
En av få kända bilder på den ökände Glassmannen.
För ett halvår sedan lyfte jag fram den äckliga italienska cola-is-glassen Jelly här på Glasskoll.se. När jag sen kröp ner i min egen säng här hemma i Sverige (efter att ha duschat länge på huk och lyckats få i mig en Magnum Mini mellan tårarna) trodde jag i min enfald att min och den kontinentala Igloo-smakande kotungans vägar skulle slippa korsas igen. Läs mer
Jag har alltid haft svårt att lita på människor som avsäger sig frukt i mat. Fruktdiskrimineringen bottnar i rädsla tror jag. Och folk som inte tycker om ananas i synnerhet, ja de förtappade själarna orkar jag inte ens tänka på utan att börja skrika. Läs mer
