Ja då var det dags för den andra delen av det samtida coretestet – efter hyllningen av Dough-ble Whammy häromveckan. Jag måste erkänna att jag gillar hela den här core-grejen som Ben & Jerry’s har dragit in mig i – förmodligen mer än jag gillar hela den där Kama Sutra-grejen faktiskt. Men idén med en kladdig kärlekskräm i kärnan tilltalar mig och gör mig till en lite bättre människa, och att sno namnet från en tusentals år gammal indisk porrbok är egentligen ganska kul. Läs mer
Jag har tidigare lovat er att jag ska ge mig ut på jakt efter de småskaliga glassfabrikerna i vårt land. De som satsar på att tillverka glass med få och äkta ingredienser. Och som inte sprutar in upp till 100% luft i glassen. Först ut i raden är Järnaglass och deras chokladsmak.
Jag insåg, när jag som vanligt stod med bultande gamnacke över glassdisken och snäste åt utbudet på mitt lokala snabbköp, att jag aldrig någonsin publicerat en recension av 88:an. Men jag insåg också varför. Det är som att skriva hemliga små lappar med en väldigt stor penna.
För faktum är att den där gamla rackaren är en av mina absoluta favoritglassar, och jag äter åtminstone en eller två varje år. Varför är det då så svårt att formulera sig kring det man älskar? Ja, säg det. Hade 88:an varit en söt tjej hade jag förmodligen dragit henne i håret för att få uppmärksamhet och därefter ignorerat skiten ur henne.
Att den tyska lågpriskedjan Lidl tar upp glasskampen i sommar är både förståeligt och välkommet. Här har de i alla fall kommit över ett stort parti Gelatelli-glass, som enbart kommer att finnas till försäljning i Lidls butiker.
Vi drar igång direkt med Gelatteli Biscuit Slices – en mjuk sandwichvariant med lika delar vaniljglass och chokladglass mellan de mjuka och fromma chokladlagren. Tyvärr smakar den inte så mycket alls faktiskt, och det hade gärna fått hända lite mer i glassen – nötbitar, kakdeg, kross, krafs. Som munsbit till kaffet är den dock helt okej, och om vi ska börja prata värde för pengarna blir det knepigt för Glassmannen – glassen kommer nämligen bara i 8-pack för 29,99 kr, vilket ger 3,74 kronor styck! Men jag kan inte ge den något annat än en tvåa, det vore orättvist mot andra glassar annars.
Glassmannens betyg: 2/5
Allmänhetens betyg:
Ofrånkomligen dras jag till denna stilige och eldigt fåfänge främling från SIA. Jag är en ivrig chilikonsument, men mitt behov av att inmundiga den lilla nyckfulla pepparfrukten tillfredsställs normalt av den mat jag äter. Men chilin har nu börjat dyka upp i alla möjliga olika former, och att SIA gör en glass vid namn Chilichoklad är väl ett tecken om något på dess folkliga utbredning.
I kylen hemma hos mig finns faktiskt ett paket med chilichokladpraliner, som står och försöker locka mig till synd varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Vad är då problemet, Glassmannen? undrar du förbryllat. Jo, problemet är att den där påsen har stått i den där kylen i snart två år nu. Så sugen är jag på chilichoklad, trots att jag alltså älskar både chili och choklad. Men med den lilla historien i åtanke väljer jag ändå att vända blad och börja på ny kula med SIAs spännande sortimentskrydda.
Lustigt nog har man valt att blanda chilin i glassen tillsammans med pumpakärnor, och dessa två komponenter är så att säga i maskopi med varandra och det gör att det blir knaprigt att äta på ett sätt som både känns välkommet och lite konstigt på samma gång. Chokladglassen är fin, mjuk och len i kontrast. Så långt allt väl. Men vad är då mitt problem, eftersom jag antar att ni luktat er till att jag skulle kunna sitta på ett sådant. JO, problemet är att chili i glass (och choklad) inte SMAKAR särskilt mycket, utan det KÄNNS faktiskt mest. Och hur KÄNNS det då?
JO, det KÄNNS ungefär som halsbränna. Som att jag rökte fyra paket prince och sjöng Gorilla Biscuits-covers hela natten på en sunkbar i centrala Stockholm igår. Men det gjorde jag inte (riktigt), och resultatet blir någonstans att jag inte kan sluta äta av den förbannade glassen för att den är så len mot min såriga chilistrupe, som blir allt mer uppriven ju mer jag trycker i mig. Ett tragiskt moment 22 jag endast klarar mig ur för att glasspaketet är så pass litet som det är. Jag är som ni märker jätteförvirrad, och kanske inte besitter några konkreta svar i den här frågan (vad nu frågan egentligen är).
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg:

Jag brukar inte beskyllas för att vara gammalmodig när det kommer till glass, men är det bara jag som inte riktigt förstår vad man ska med dessa märkliga nya etno-glassarna till i Magnumstallet? Läs mer
Floup verkar vara den franska (eller karibiska) motsvarigheten till våra Calippo eller PopUp, och de säljs precis överallt i Karibien med olika smaker. Jag vet inte om vi ska gå in på hur den här läskande chokladglassen ser ut egentligen, men oavsett vad du tänker när du ser den så har du fel.
För vem hade kunnat tro att en fryst brun korv med O’boysmakande slush kunde vara så sablans smaskigt? Jag har då i mina dagar aldrig tidigare stött på en choklad-isglass, och jag kan för mitt liv inte begripa varför. Den här glassen måste vara världens billigaste att tillverka, och i stekande sol är den också läskande på ett helt nytt sätt. Jag skulle kunna flytta hit bara för att äta choklad-Floup hela dagarna. Eller, nej det skulle jag inte förresten. Men vem ska ta den till Sverige?
Glassmannens betyg: 4/5

“Är choklad din passion?” frågar rösten från tv:n. Nej det är det inte, men jag gillart som fan. Och är det någonting jag verkligen går igång på just nu, så är det Carte D’Ors nya Fever for chocolate. Läs mer

Ja hörni, nu är det bara att hålla i hatten. Eller ta av den förresten, för Mövenpicks nygamla klassiker Swiss Chocolate är precis så god som en chokladglass kan vara. Läs mer




(10 votes, average: 3.9 out of 5)


