Jag insåg, när jag som vanligt stod med bultande gamnacke över glassdisken och snäste åt utbudet på mitt lokala snabbköp, att jag aldrig någonsin publicerat en recension av 88:an. Men jag insåg också varför. Det är som att skriva hemliga små lappar med en väldigt stor penna.
För faktum är att den där gamla rackaren är en av mina absoluta favoritglassar, och jag äter åtminstone en eller två varje år. Varför är det då så svårt att formulera sig kring det man älskar? Ja, säg det. Hade 88:an varit en söt tjej hade jag förmodligen dragit henne i håret för att få uppmärksamhet och därefter ignorerat skiten ur henne.
Men vem vill vara sån egentligen? Att tiga om 88:an är som att leva ihop med personen man älskar, utan att kunna säga det till henne. Som att det liksom skulle vara underförstått – "vi bor ju ihop, herregud det är väl klart att jag … gör det som du just sa". Så bygger man inte tillit. Så bygger man inte varma, långlivade relationer. Så bygger man bara oro om otillräcklighet.
Därför satte jag mig och skrev det här lilla brevet:
"Kära 88:an,
Jag vill börja med att be om ursäkt. Jag har försummat dig, tagit dig för given. Betraktat dig som en stadig klippa på ett stormigt hav – någon att falla tillbaka på, att luta sig mot, gråta i knät hos. Samtidigt är jag fullt medveten om att du när som helst skulle kunna bli indragen och bortglömd för att aldrig mer återvända. Och min fega, illaluktande tystnad skulle vara en del av orsaken.
Din mjuka, nötbeklädda choklad-vaniljkropp är så full av liv, så händelserik och överraskande – man kan liksom aldrig fullt ut lära sig och tröttna på dina vindlande vägar. Din perfektionslösa, sandpapperssträva yta skapar en ny sorts perfektion.
Från och med nu lovar jag att proklamera din skönhet med dova brösttoner på gator och torg. Jag ska inleda en rikstäckande mopedturné i din ära. På varje torg i varje mellanstor svensk stad, vid varje generisk klädkedjas likgiltiga utlopp, ska jag upprätta bas. En sorts liten valstuga ska jag bygga, och jag ska dela ut pamfletter i din ära. Kanske det inte räcker. Kanske du ändå så småningom förgås av kapitalets förödande enkelspårighet.
Jag må ha kämpat förgäves. Men jag har åtminstone kämpat.
Din vän,
Glassmannen."
Glassmannens betyg: 5/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Öh… Wow. Tror jag. Jag vet inte riktigt.
Otroligt vackert skrivet…Jag fruktar för samma sak : (
Hei
Ina (fra http://www.kjoekkentjeneste.blogspot.com) og Ina (fra http://www.matpaabordet.com) har startet http://www.matbloggsentralen.blogspot.com.
Bloggen startet vi for noen uker siden og vi har hittil samlet over 100 norske bloggere som blogger om mat. Nå ønsker vi også å samle svenske og danske matbloggere.
Det hadde vært veldig hyggelig om du kunne tenke deg å være med. Send oss en mail eller legg igjen en kommentar på bloggen så legger vi til bloggen din!
Hilsen
2xIna
Hej Glassmannen,
jag tror minsann jag hittat min själsfrände, min högra hand! ja utan tvekan min största idol!
Jag ramlade över din blogg i ett frenetiskt googlande efter den perfekta glass smeten som jag imorgon (nyårsafton) klockan sextonhundra skall fira min nyinköpta glassmaskin med!
Hann inte komma längre än hit i din blogg då jag såg detta underbara inlägg om just 88:an.
Kan utan tvekan hålla med dig om det du skriver. Och som denne stolta Trollhättebo är jag förträffligt nöjd över att se en sådan underbar skrift då vår käre lille vän, kamrat och vapendragare 88:an föddes i min underbara stad. Mer GLASS åt folket!
Mvh
Han som varje år klistrar upp GB´s glass affisch på kylskåpet för att sedan bocka av en efter en. GOTT NYTT ÅR PÅ DEJ!