Under många år fick jag för mig att jag inte gillade glass. Så här i efterhand förstår jag att det till stor del hade att göra med att jag, likt många andra växte upp med ett visst företags Big Pack-paket och de andra så kallade industriglassarna.
Jag lärde mig aldrig att uppskatta att det liksom skummade sig i munnen för varje sked med glass jag stoppade i munnen. Tyckte ungefär att det smakade som att tugga på sötsliskig luft. Personer i min omgivning förstod inte vad jag menade med detta och utbrast nästan alltid; ”men den är ju jättegräddig, god och BILLIG!”.
Ja, tacka tusan för att de var billiga. Jag förstod knappt hälften av innehållsförteckningen. Som jag vill minnas kräver hemgjord glass inte många fler ingredienser än; grädde eller mjölk, socker, ägg och kanske lite bär.
Så gjorde de så kallade premiumglassarna intåg på den svenska marknaden. Plötsligt skummade det sig inte längre i min mun när det var dags för glasstund. Istället kunde jag njuta av upplevelsen. En förklaring till detta fann jag på Järnaglass hemsida:
”I Solberga by i utkanten av Järna ligger den lilla fabriken med sin italienska glassmaskin i centrum. I denna maskin tillverkas glass som inte pumpas med en massa luft som i industritillverkad glass (visste du att volymökningen av luft i sådan glass kan vara mer än 100%? Det vill säga, 500 ml glass kan väga så lite som 230 gram. Dyr luft…). Vikten på 500 ml Järnaglass är, som andra premiumglassar, ca 420 g.)”
Samtidigt vill jag passa på att påpeka att det finns en hel del produkter som positionerats som premiumglassar vilka egentligen inte hör hemma i det segmentet. De består många gånger av samma beståndsdelar och produceras på samma sätt som industriglassarna.
Så nu vill jag, sent omsider, ge svar på tal. Det är inte jättegräddigt och billigt med industriglass. Det är dyrt i relation till den mängd glass du egentligen får och det du upplever som gräddigt är ofta kemikalier. Kemikalier har många bra funktioner i olika sammanhang. Men i min efterrätt hör de inte hemma.
Jag vill därmed slå ett slag för de småskaliga glassfabrikerna i vårt land. De som satsar på att tillverka glass med få och äkta ingredienser. Och som inte sprutar in upp till 100% luft i glassen.
Som glassälskare ska jag helt enkelt ge mig ut på jakt efter glass med korta och lättförståeliga innehållsförteckningar. Rapport om resultatet kommer att publiceras på
Glasskoll framöver. Håll utkik!
/ Glassmästarinnan.
Glassmästarinnan är Glasskolls senaste tillskott, och som du märker är hon insnöad på kvalitet. Hon sällar sig till stallet, som även består av Glassmannen och Glasskonnässören. Glasskvinnan figurerar också flitigt här på Glasskoll, men hon har aldrig vågat skriva något.