Jag vet vad du tänker. Du tänker förmodligen “det här måste vara det bästa som någonsin har hänt”. Och jag håller med: omslaget är riktigt härligt. Men låt mig grumla dina rödsprängda ögon ytterligare – NoggerPaketGlassen är en blek kopia av sin läromästare. Kanske är det också därför den här glassen inte har erhållit det “buzz” man skulle kunnat vänta sig.
För är det någonting Nogger har som är unikt, så är det den där hårda nougatstången i mitten. Som du ser på bilden nedan infinner sig denna bruna extas-käpp föga när det gäller NPG. Däremot är Mr Rippel flitig med sina besök. Kvar blir dock en vagt nougatdoftande och dynamikfattig gräddtårta som man kan sluka i sig på två och en halv minut om man verkligen vill. En slags lagom-Nogger för väldigt gamla eller väldigt unga människor.
Inte för oss mitt i livet.
Glassmannens betyg: 2/5
Allmänhetens betyg:
Okej, nu måste vi prata. Det är nämligen så att några av Glassmannens kära vänner har startat en glassfabrik. Ja du hörde rätt. En glassfabrik. Med denna nyhet kommer oändligt mycket glädje, oändligt mycket njutning. Men det innebär också en rent omänsklig press att skriva något. Och med omänsklig press kommer skrivkrampen, som du vet. Så jag blev nerflugen till Stafsäter redan i maj, fick delta i världspremiären, provade säkert femton olika sorters fantastisk glass och köpte med mig säkert åtta sorter hem. Och skrev … ingenting. Läs mer
Det är lite svårt att hitta Hansens subtilt snygga pinnglassar – det är inte direkt Åhléns vi snackar om här. Med dansk produktion, ekologiska råvaror och rustik design letar de sig in i det där medvetna premiumsegmentet som gärna handlar på Cajsa Warg i Stockholm (det är också bland annat där de finns att köpa). Läs mer
Att över huvud taget komma på tanken att lansera en chèvreglass i Sverige förtjänar en lång och högljudd slow clap från Glassmannen. Jag har länge eftersökt lite mer urflippade smaker och lanseringar i glassvärlden, och att trycka in getost i gräddglassen gör mig oundvikligen lite glad. Testar man inga nya gränser når man heller inte nya territorier.
Men – och här kommer ett men – IRL blir SIA:s Honung Chèvre lite av en gåta. Hur ska man servera denna spjuver egentligen? Vid vårt testtillfälle hade vi ätit en sanslös skaldjursmiddag och var förvisso mätta men sugna på något sött. Och tre av fyra grimaserade tämligen frånstötande redan vid ett första möte.
Som. Ett. Gift. Det är det enda omdöme som egentligen passar när Glassmannens gräddiga gräddglass gör entré efter avslutad varmrätt. Jag fattar också att bilden är lite missvisande, men det beror bara på att glassen slukades så snabbt att jag bara hann ta en bild på skapelsen i begynnelsens gula bunke. Receptet nedan är hämtat från Elisabeth Johannssons trevliga bok Iskallt! – Från vaniljglass till semifreddo (Prisma). Läs mer

Igår kom jag oförhappandes över ett promo-ex den här muntra nyheten, som kommer i butikerna först vecka 19. Trots att multinationella krafter numera dikterar våra glassbehov känns gamla hederliga GB Gräddglass fortfarande svenskare än pizza och Pommac. I och med lanseringen av Äpple och Kanel kommer designen på gräddglasspaketen dessutom att förändras – det blir svensk sommarpepp för hela slanten. Läs mer

Lönnsirap är en trevlig basingrediens som alla hushåll med självaktning borde köpa in dunkvis. Att som i Glace Maple Walnut blanda in lönnsirap i gräddglass och krydda med stora valnötsbitar är förstås en utomordentligt god idé från Sia. Läs mer

Jag är normalt ganska skeptisk till det här med att sätta en exotisk stämpel på något och göra en snygg förpackning för att kunna kalla en produkt någonting annat. Men om nu jag är så satans skeptisk, varför har det här djuphavsblå lilla paketet varit min drog de senaste dagarna? Läs mer









