Först kom surdegen. När folk ledsnade på att få till den perfekta skorpan och checkade in surdegarna på hotell började det bubbla upp mikrobryggerier i var och varannan källare. Och nu, när kolhydraterna alltså äntligen fått fäste i landet igen efter LCHF-hetsen, är det dags för kvalitetsglassen att göra entré! Indieglass. Jag kallar det så. Små glassfabriker med höga kvalitetsambitioner och riktigt bra koll på design och marknadsföring – en fröjd för både öga och gom för early adopters som (ännu) inte känner sig manade att göra sin egen glass! Plötsligt en dag i vintras stod det pigga halvlitersburkar i frysdisken, jämte de lite mer anonyma och trista plasttrågen. Glasskonnässören föll till föga och köpte Mormor Magdas Salta karamell. Fortsätt läsa ”Mormor Magdas – därproducerad glass från Småland”
Häagen-Dazs Strawberry Cheesecake
Jag är inte så bra på grekisk mytologi, men jag är tämligen säker på att Häagen-Dazs Strawberry Cheesecake skulle vara en sensualismens gud om den vore en grekisk gud. Han skulle avbildas i världens största helkroppsstaty – av tusen svältande slavar med glänsande torso och brinnande blick.
Vore HDSC en kvinna skulle hon vara en fruktsam mor som ömsint klappade mitt hår med nariga fingrar och som med raspig röst viskade att allt ska bli bra. Hennes subtila, jordgubbssprängda gräddglass med generösa bitar kaka ger en perfekt symbios av sött och salt (inte sandigt som B&J).
Medan de andra glassarna i glassfrysen bröstar upp sig och med alla medel slåss med varandra om din uppmärksamhet, sitter HDSC lugnt och stilla på sitt lilla hyllplan och ser nöjd ut. Om du frågade den varför skulle den förmodligen säga: "jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mig själv – och invänta rätt tillfälle att våghalsigt färdas längs Glassmannens klarrosa strupvägg innan jag får äran att upplösas i ädel magsyra bland andra betydligt mer banala glassar."
Glassmannens betyg: 5/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Magnum Ghana – hasseltrassel
Nytt år, ny Magnum. Som ni kanske sett har Magnum Gold?! fått ge sig av, liksom två av Temptation-glassarna (kvar är den med tranbär som jag inte trodde att någon faktiskt köpte).
Okej, så 2011: Magnum GHANA. Som ni alla vet har jag tidigare gjort mig lustig över de etniska Magnum-glassarna, men det finns säkert folk där ute som visst tyckte att Magnum Java till exempel verkligen hade en finare chokladsmak än de andra Magnumarna. Poängen med Magnum Ghana är dock inte själva smaken, utan det faktum att chokladen är RFA-märkt (Rainforest Alliance). Det är förstås ett mycket trevligt initiativ, och enligt Unilever ska samtliga Magnum-glassar RFA-certifieras under de kommande åren. Chokladen är skitgod, kanske ska tilläggas.
Vad är då problemet, oh allsmäktige glassman? Jo, det är att man envisas med en hasselnötsglass – igen! Om jag inte missminner mig (vilket jag sällan gör) så släppte ju GB en Magnum Hazelnut blott förra året? Jag har svårt att tro att den blev en kioskvältare, så Magnum Ghana känns därmed lite … fantasilös/överflödig/omotiverad.
Glassmannens betyg: 2/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Daim Pear Dream / Daim Päron
Helgerån! skriker du ut över hela Kinabuffén medan ”sösuså” sakta rinner längs ditt obefintliga hakparti. Förutom att helgerån är ett ord man borde använda betydligt oftare kanske du också har en smula rätt – att ta en bästsäljande klassiker som Daimstruten och pimpa upp den med en konstig smak känns sällan särskilt långsiktigt och ärevördigt (ett annat sånt där ord).
Men det är någonting med den här artificiella Big Pack-smaken som gör mig fånigt glad. Det har förvisso inte så mycket med Daim längre att göra (ej heller har det särskilt mycket med frukten päron att göra), men Daim Päron smakar sommarlov, skrubbsår, myrplågeri och Space Quest 3 på ett sätt som få andra glassar på kartan förmår. Jag kommer kanske aldrig att köpa den igen, men jag kommer minnas den med det mjukaste av välbehag.
Glassmannens betyg: 4/5
GB:s nyheter 2011
Så var det dags igen för glassprovning av GB:s vårnyheter. I ett ljust litet konferensrum på Östermalm ägde glassfesten rum den här gången, med GB-gubben och GB-gummans galna blickar som lasersikten på pannan.
2011 bjuder på 13 nyheter, men tyvärr fanns bara 9 av dem tillgängliga vid provtillfället. Här är lite av det som har hänt i år. Recensioner kommer senare.
* En ny B&J-glass dyker upp – en gammal goding i ny bägare.
* Två nya Magnumglassar – en med Rainforest Alliance-certifierad choklad, samt en bajskorvsliknande Snickersdödare utan pinne.
* Solero försvinner nästan helt, förutom en ny liten apelsinpinne.
* Lakritspucken är borta igen. Snyft. Inga lakritsglassar alls från GB i år alltså.
* Cornetto skrotar samtliga gamla varianter till förmån för tre nya. Serien heter Cornetto Enigma, och innehåller helt enkelt mer av det götta.
* Twister får en ny kompis i Twister Fruit.
* Flera nya barninriktade glassar ser dagens ljus, men utan att man försöka slå knut på sig. Det är rena, enkla smaker som gäller.
* Och så storskrällen: Daimstruten får en päronpolare!
Berte – Sias nya premiumglass
Jomenvisst – glassmagen börjar kurra redan i februari. Från och med vecka 10 kommer nämligen de här läckerbitarna att befinna sig i en glassdisk nära dig. Berte glass är Sias nya märke i det så kallade super premium-segmentet (kallar man saker för "super premium" kan man nämligen ta mer betalt, kom ihåg det ungdomar!).
Men det fina med Berteglassarna är inte bara smaker som Knäckbräck, Blåbärscheesecake och Äppelpaj – vilka gör mig alldeles knäsvag – utan den där gräddiga mjölken kommer från närbetande kossor, direkt från de halländska vidderna!
Det hela låter förstås som ett utslag av en påkostad corporate storytelling-kurs, men vi måste ju tro på Sia när de säger att "hela det nya konceptet baseras på lokala råvaror där grunden är fyra ingredienser: mjölk från egna Berte Gård i Slöinge, grädde från halländska kor, äggula från Lilla Stensjö i Slöinge och svenskt socker."
Något mer klimatsmart än Ben & Jerry’s flaxande med pekannötter över hela jordklotet.
Vi återkommer med initierade glassprovningar inom kort!
Krav-ekologisk glass från Sänkdalens Gård
Glasskonnässören vet att det är insidan som räknas, men hon har också en stor fäbless för snygga förpackningar. Inte konstigt att hon då känner sig attraherad av de fräsiga små portionsbyttorna med glass från Sänkdalens Gård på Vikbolandet. Förväntningarna är stora, för det låter ju så himla bra att gården har gått i arv i flera generationer och drivs av pionjärer inom ekolantbruk. I år lanserar de sin krav-ekologiska glass gjord på mjölk från den egna gården.
Glassar vi minns
Fredrik Lindströms program Ingesson från 1995 kan nästan beskrivas som spiken i kistan för den ironiska vågen i Sverige. Programmet drog det hela så långt att det till slut kändes ganska exakt som att se på ett vanligt "café-program". Men några poänger har han – både vad gäller puckbegreppet, rippelmobbing och det förlöjligande namnet Basun.
Dansk pinnglass från Hansens
Hansens har tillverkat glass sen 1922. I fabriken i danska Jægerspris låter man produktionen få ta tid för att glassen ska smaka som på den gamla goda tiden. Ett exempel på denna antistress är pastöriseringen av glassen. I stora glassfabriker tar denna process bara några sekunder, men Hansens använder sig av en traditionellt långsam metod vilket de menar resulterar i en mer naturlig gammaldags glasstruktur.
Gammeldags vanilj från Otto & Glassfabriken
Glasskonnässören minns sin barndoms somrar och den lokalproducerade Åhusglassen på Tre Toppar och Glassbåten i Åhus. På den tiden gick det att köpa sig en stämpel på handen, vilket innebar obegränsat glassintag för en dag. Utan problem kunde hon sätta i sig en nygräddad strut med fem kulor (i Skåne innebär detta femton kulor) extraknäck, nougat, bananchoklad, nötchoklad och jordgubb för att sedan vila en stund på Täppetstranden respektive en brygga i hamnen och därefter sätta i sig några kulor till. Numera finns inte stämpelkonceptet och det serveras annan sorts glass i Åhus. Historien om Åhusglass är lång och lite sorglig, men det närmsta man idag kan komma Åhusglass är glassen från Otto & Glassfabriken.